tisdag 3 januari 2017

2 h. Med fokus på de stora gäddorna

2. ISMETE I TEORIN OCH PRAKTIKEN

I några av de andra kapitlen har vi berört flera av de ämnen som jag tänker ta upp här. Skillnaden nu blir att försöka redogöra och klargöra hur de stora gäddornas beteende och livsstil ser ut till skillnad mot de mindre individerna. Viktiga frågor som man bör ställa sig är i vilka vatten man hittar stora gäddor i?, vilka platser de föredrar? samt vilken taktik man skall använda sig av för att lyckas på bästa möjliga sätt? Som allt annat inom sportfisket så finns det inga givna svar på dessa frågor men ur frågorna kan man kanske få något att fundera på som man inte tänkt på tidigare. Det man kan fråga sig först och främst är om ismete verkligen är rätt metod för riktigt stora gäddor? Mitt svar är ett tveklöst ja vilket även har bevisats senaste åren.

Vad räknas som en stor gädda?
Hur stor behöver en gädda vara för att betraktas som stor? Ja det beror givetvis på vem man frågar och enligt min mening så tycker jag att man skall väga in vilket vatten det gäller. Gäddornas tillväxt samt maxvikt varierar ju en hel del vatten emellan, i vissa vatten kan en 6 kilos gädda räknas som en riktigt fin fisk medan det i ett annat vatten ”bara” är en fisk i mängden. Så en stor gädda för mig är en fisk som för det vatten den lever i är ovanligt stor. Med den inställningen går fisket mycket lättare fast samtidigt tycker jag att man hela tiden skall ha drivkraften att söka efter fiskevatten där potentialen finns till riktigt stora gäddor.

Personligen tycker jag man skall vara nöjd om man får en gädda på 7-8 kilo oavsett vilket vatten man fiskar i. Lyckas man att ta en gädda över 10 kilo har man klivit över en magisk gräns vilket brukar vara en slags milstolpe i varje gäddfiskares liv. Nästa mål att kämpa för är att komma över 12 kilo som är gränsen för Sportfiskarnas storfiskregistrering. Har man kommit så långt kan man börja snegla på drömgränsen 15 kilo. Fixar man detta ja då har man kommit långt fast vi som fiskar gädda vet ju att det finns större gäddor än så.

Olika typer av storgäddsvatten
Stora gäddor kan man i princip hitta i alla typer av vatten så därför kan det kännas som en svår uppgift att veta vart man skall fiska. Gäddor upp till 10 kilo finns i de flesta lite större vattnen men när man börjar närma sig 12 kilo brukar det i många vatten ta stopp. Man kan därför anta att maxvikten i många vatten ligger någonstans mellan 10-12 kilo. Som tur är finns det undantag där gäddorna kan växa sig betydligt större och det är dessa undantag som är mest intressanta för de inbitna gäddjägarna.

Faktorer som styr tillväxten är givetvis tillgång på rätt föda. Det är viktigt att gäddan redan från början av dess liv får en bra start i sin tillväxt så att den relativt tidigt kan börja livnära sig på större fiskar. Med ökad storlek kan den så börja specialisera sig på ännu större byten och då kan det vara fördel om det finns gott om större byten som id, braxen, ruda, sik m.m. I vissa större och djupare vatten med bra siktdjup kan gäddorna istället äta sig stora på mindre fiskar som nors och siklöja som lever i större stim. Andra faktorer som spelar in om gäddan skall ha förutsättningar att växa sig stor är vattnets siktdjup, rätt temperatur, syrehalten och konkurrensen från andra rovfiskar. Finns det för många gäddor i ett vatten så ökar konkurrensen om födan vilket blir negativt för dess tillväxt. Därför kan det vara smart att söka sig till ett vatten med ett litet bestånd av gäddor, då har du rimligtvis bättre chans att få gäddor som håller en klart bättre snittstorlek men räkna samtidigt att det kan vara längre tid mellan huggen än normalt.

Mindre vatten som tjärnar och små åar håller oftast mindre storlek på gäddorna fast det finns undantag. Har dessa vatten förbindelse med något större vatten eller om det finns rätt sorts föda så kan ett litet vatten stundtals hålla grymt stora gäddor. Andra exempel är små Put and take vatten där man sätter in regnbåge eller andra laxfiskar. I dessa typer av vatten har det under åren tagits några riktigt stora ismetegäddor. Rent generellt kan man säga att i ett större vatten ökar chansen att finna stora gäddor jämfört med ett mindre. Men även i större vatten är variationerna många gånger stora. Stora och djupa sjöar håller oftast bestånd av storgäddor, likaså grunda skärgårdsvikar längst kusten. Rinnande vattendrag som större åar och älvar är andra typer av vatten som ofta producerar större gäddor.

Här bilder på de största ismetegäddorna som jag känner till från Sverige. Gemensamt är att bägge är tagna i Put & take vatten där gäddorna bevisligen kunnat äta sig feta på regnbågar. Joel Abrahamsson är en erkänt duktig sportfiskare som för flertalet år sedan fick denna (övre bilden) välgödda gädda på 17,7 kg! Emil Lindgrens fisk smäller dock ännu högre med sina 132 cm och 19,04 kg så kan vi här tala om en riktig drömfisk.

Genvägar för att hitta ditt storgäddsvatten
För att komma igång med sitt riktade gäddfiske efter de stora exemplaren så finns det genvägar som kan vara värt att följa. Själv gillar jag att söka egna vatten med rätt potential vilket ger det hela en helt annan spänning och tillfredställelse än att fiska i ett redan känt vatten. Fiskar du i ett nytt vatten så ta som vana att kolla in konditionen på de gäddor som ni får. Här ser man ofta på ett relativt tidigt stadium om vattnet har potential eller inte. Prova även pimpla under tiden så får du ett svar vilka byten gäddorna kan tänkas leva av. Lyckas du få en större gädda efter något pass så kan man utgå att det knappast är någon slumpfångst. Då vet man att stället är värt fler chanser. Fast alla vatten är olika svåra, i vissa krävs det mer tid för varje större gädda än andra men å andra sidan kan det vara värt det för kanske den största gäddan simmar i just det vattnet där fisket är som trögast.

Vad jag menar med genvägar är att man även kan söka sig till redan kända storgäddsvatten. För att hitta dessa gäller det att söka så mycket information som möjligt. Internet är en guldgruva där man kan hitta mycket intressant. Fisketidningar och lokaltidningar där de har fiskeligor kan även avslöja ett och annat. Ett annat sätt är att ta kontakt med andra fiskare eller folk som bor/ vistas kring de vatten man finner intressanta. Fast här får man vara försiktig och respektera att många fiskare inte vill skylta om sina favoritvatten. Är du och fiskar i ett nytt vatten så var uppmärksam och håll ögonen öppna. Kanske du ser någon annan som fiskar på en het plats eller hittar flertalet gamla borrhåll på något intressant ställe. Att fiska på ”andras platser” är inte förbjudet men även här är det viktigt att visa respekt och framförallt inte klampa in och börja fiska i samma område om någon redan är där och fiskar.

Små gäddor undviker de stora
Stora gäddor har inte blivit stora för intet och med tiden har de även skaffat sig erfarenhet för att skaffa sig rätt föda. Därför får man akta sig för att jämföra mindre gäddor med de större individerna. En mindre gädda äter betydligt oftare och måste sikta in sig på små beten medan en större selektivt kan välja ut sitt bete. Det kan innebära att en stor gädda ignorerar alla små betesfiskar om det skulle finnas större matbitar i närheten medans en mindre däremot måste äta allt den kan.

Man hör ofta fiskare som säger att fiskar du på ett ställe och får mycket gädda och smått, ja då fiskar du på fel ställe om du söker de stora individerna. Jag är nog benägen att hålla med i det resonemanget och förbluffande sällan händer det att man får de stora mitt i en huggsexa vare sig det är på isen eller i öppet vatten. Stora gäddor väljer helt enkelt många gånger att leva ett annat liv än de små vilket innebär att man får söka dom på annat håll än där smågäddorna huserar. En storgädda är en toppkonsument i sitt vatten och har därför inga naturliga fiender som den behöver vara rädd för. Den kan röra sig fritt i vattnet och kan inta de bästa ståndplatserna. Stora gäddor har också ett betydligt större revir än de små och därför är det naturligt att smågäddor flyr platser där de större artfränderna håller till för annars riskerar de även att bli uppätna. Så ibland kan det vara ett bra tecken att en fiskeplats plötsligt är tom från smågäddor vilket istället betyder att det är någon större som intagit platsen.

Valet av platser
Valet av föda skiljer sig givetvis rejält mellan en gädda på ett kilo och tio kilo. Små gäddor hittar du allt som oftast närmare land och grundare vilket har sin förklaring i att de inte ännu är en sådan effektiv jägare så den kan gå ut i de fria vattenmassorna tillsammans med de större exemplaren. Sedan bjuder strandzonen på bättre skydd samt att det brukar kunna finnas gott om småfisk där. Större gäddor söker sig uteslutande till platser som uppfyller deras krav på bästa möjliga sätt. Nummer ett är definitivt tillgången på rätt föda och sedan tillkommer det även faktorer som rätt vattentemperatur, syrehalt, gott om utrymme och kamouflage. Allt handlar i grunden om att kunna äta så mycket som möjligt fast samtidigt slösa så lite energi som bara går. Ju bättre detta fungerar ju större kan gäddan bli.

Olika platser under isfiskesäsongen
Under hela isfiskesäsongen händer det då och då att de stora gäddorna förflyttar sig mellan grundare och djupare vatten samt att de även fram emot våren börjar söka sig mot sina lekplatser. De stora leker förvisso sist men är istället tidigt på plats i anslutning till dess lekplatser. Förutom tiden kring leken är det ljusförhållandena under isen som är anledningen till gäddornas förflyttningar. Det är en otrolig skillnad mellan ljusnedsläppet mellan första isarna, vintern och sedan våren vilket givetvis påverkar gäddorna en del. Hur det påverkar och på vilka sätt varierar från vatten till vatten. Ute på djupare vatten blir ofta gäddans jaktljus helt enkelt för dåligt för att den skall kunna jaga effektivt vilket kan få till följd att den söker sig grundare där den istället kan stå bottennära och vänta in sina byten. Även dess byten påverkas mer eller mindre av tillgången av ljus under isen vilket får till följd att även de rör på sig en del. Således kan både brist på föda och jaktljus vara orsaker till dess förflyttningar.

Att tänka på då man söker storgäddan
Min erfarenhet är att det pelagiska ismetet ute på djupare vatten brukar vara bättre när det inte är så mycket snö på isen samt bra ljusförhållande i övrigt som solsken. Här ute på de fria vattenmassorna jagar ju gäddorna mer aktivt på större områden än närmare land på grunt vatten, då blir ljusförhållandena under isen desto viktigare. När jag fiskar pelagiskt på djupare vatten använder jag ofta ekolod och söker stim av betesfisk. Detta är speciellt viktigt när man fiskar på nya okända platser. Heta områden som man tidigare haft bra fiske på brukar i regel vara säkra ställen år efter år om förutsättningarna är de rätta. Generellt sett kan man säga att hittar du större stim av småfisk så brukar i regel inte gäddorna vara långt borta. Ekolodet är också till utmärkt hjälp om man fiskar kring branter och grynnor då man får ett exakt djup på sin fiskeplats. Just djupbranter och grynnor brukar kunna vara heta områden för de större gäddorna. Det pelagiska ismetet sker oftast i större vatten med större djup och här brukar medelvikten på gäddorna vara bra samt att chansen till riktigt stora gäddor finns. Viktigt att tänka på är att variera djupet på dina spön så kan man under dagen se vart de hugger mest, då är det bara att justera de andra spöna till samma djup. Jag brukar oftast fiska ca 2-5 meter under isen fast det kan vara 15 meter djupt. Men det behöver inte heller vara fel att ha ett bete nära botten ifall det står någon större gädda och trycker där nere.

Mitt under vintern är aktiviteten för våra fiskar betydligt lägre än annars, undantaget laken som nu har sin högtid. Laken söker sig till grynnor och grund där den leker. Även annan fisk har nu tendens att gå grunt vilket inte den större gäddan är sen att utnyttja. Flera av mina större vintergäddor har jag tagit riktigt grunt men å andra sidan så tas det riktigt stora gäddor på grunt vatten under hela isfiskesäsongen vilket kan vara värt att tänka på. Varför väljer då de riktigt stora gäddorna att hålla till på grunda områden? Jag tror att de många gånger står parkerade på lite djupare vatten en kortare bit ifrån. När förutsättningarna av någon anledning är de rätta så går de in på grunt vatten och jagar. I många vatten finns det gott om större vitfisk som exempelvis id och braxen som håller till i denna grunda region. Även lake, harr och sik hittar man oftast grunt. Dessa nämnda arter kan bli relativt stora och är därför utmärkt föda för en storgädda. På grunt vatten förbrukar inte gäddan lika mycket energi, den kan smyga sig på sina byten och invänta rätt läge. Jaktljuset är även bättre här än ute på djupare vatten. Gryning och skymning kan i många vatten vara den hetaste tiden att fiska grunt om man skall sikta på de största individerna. Kanske är det så att man på djupare vatten i allmänhet hittar fler större gäddor än vad man gör inne på grunt vatten, fast å andra sidan finner man de riktigt stora grunt.

Ett många gånger tidskrävande och tålamodskrävande fiske
Som vi tidigare varit inne på så brukar de flesta bra platserna vad det gäller stora gäddor inte ge några större mängder antalsmässigt. Stora gäddor är både färre i antal och äter mer sällan. De har också en större livserfarenhet och låter sig inte lika lätt luras till hugg. Så inställningen bör således vara ”hellre en stor än hundra små”. Man får då vara beredd att vänta in det förhoppningsvisa drömhugget som kan komma om man har turen på sin sida. Riktat gäddfiske efter de stora är ett fiske som många gånger ställer tålamodet på sin spets men har man väl lyckas få en större så vet man sedan vad som krävs. Visst ibland går det oförtjänt lätt då man lyckas få flera stora gäddor efter varandra, men många gånger kan det istället gå riktigt trögt och det är inte ovanligt att man blir utan fångst. Vid dessa tillfällen är det viktigt att inte ge upp och istället tänka framåt för att hitta nya vägar till framgång. Man lär sig även en hel del av ett dåligt fiskepass vilket kan vara bra att ha i bakhuvudet så inte besvikelsen blir allt för stor. En av tjusningarna med specimenfisket som jag ser det är att det kan räcka med ett enda hugg för att rädda en fiskdag. Har man det i vetskap plus att du fiskar i ett vatten där man vet att det simmar riktigt stora gäddor så brukar det gå lättare att nöta på.

De stora gäddornas val av föda
Stora gäddor kan fokusera sig på annan föda än de små, de kanske väljer bort en liten 50 grams mört då det istället simmar braxnar runt kilot i samma område. En stor gädda är i grunden en lat fisk som inte spiller energi i onödan. Fiskar du med livliga små betesfiskar så tror jag många gånger att de inte orkar lägga energi på att jaga dessa. Fast i vissa vatten och tider kan just ett sådant bete fungera riktigt bra. Men för att öka sina chanser till att fånga en riktigt stor gädda kan det vara en god ide att variera sina beten både vad det gäller storlek, utseende, rörelseförmåga och doft. Själv har jag tidigare alltid föredragit levande bete framför dött. Men idag är jag inte lika säker på min sak. Dagar då gäddan är riktigt trög kanske ett levande bete inte är den rätta medicinen utan då kan istället en död betesfisk vara det rätta. Tillsätter man lite doftmedel så ökar nog chansen ytterligare ett snäpp. Tittar man på de många duktiga metare som finns så ser man att just dött agn kombinerat med doftmedel ofta är en dödlig kombination när det gäller storgädda. Framförallt tror jag på detta när man fiskar nära botten och grundare. Att köra med dött agn ute på de fria ytorna då man fiskar pelagiskt efter jagande gäddor tror jag inte lika mycket på, då kommer ett levande bete mer till sin rätt. Men för den skull var inte rädd för att testa med dött också här när allt annat sviker. Valet av föda varierar i hög grad mellan olika vatten men kan även variera i ett och samma vatten under olika tider på året. Att försöka lista ut vad de stora individerna föredrar att äta för tillfället är en central fråga som man bör fundera på. För att få svar på frågan är det viktigt att känna till så mycket om det aktuella vattnet som möjligt och veta var de olika fiskarterna brukar hålla till. Sedan att inte heller vara rädd för att våga prova sig fram. Ser jag till mina största ismetegäddor har de flesta huggit på rätt normalstora betesfiskar fastän jag även haft betydligt större betesfiskar ute.

Försiktiga hugg
Mina erfarenheter av de större gäddornas beteende vid själva hugget skiljer sig en aning jämfört med de mindre gäddorna. Fiskar man pelagiskt så tycker jag att de flesta gäddorna oavsett storlek smäller på rätt rejält. Fast min största fångade pelagiska gädda högg dock väldigt försiktigt vilket visar att stora gäddor många gånger är reserverande och granskande av betet innan de slutligen bestämmer sig för ta det. Fiskar man bottennära och grundare så blir mönstret ännu tydligare. Huggen kan givetvis skilja sig en hel del även mellan de större gäddorna men oftast följer de ändå samma mönster. En liten gädda är betydligt hetare på gröten och tar betet direkt medan en större individ ofta petar och stöter lite på betet innan den slutligen bestämmer sig för att ta det. När den så gjort detta drar den iväg med lina både med bra fart och under lång tid. För fiskaren är detta tacksamt och efter att man satt in mothugget så brukar sällan gäddan kliva av. Hittills har jag inte tappat en enda större gädda på ismete vilket visar att fiskar du med rätt känsla och utrustning så har du väldigt goda chanser att få upp dina storgäddor. Små gäddor däremot brukar ofta bara dra ut några meter innan de stannar för att svälja fisken. Vid mothugget händer det ofta att fisken inte sitter på kroken och då kan man utgå ifrån att det varit en mindre gädda. Fiskar man med stora beten blir detta ännu tydligare, vilket inte är så konstigt då en liten gädda har en betydligt mindre käft än en större.

Taktik för att lyckas.
För att lyckas med ett framgångsrikt ismete efter gädda har vi berört i tidigare avsnitt. Skall vi utveckla det hela ytterligare och lägga all fokus på de riktigt stora gäddorna så blir skillnaden att det fodras än mera målmedvetenhet och tålamod. Här följer några konkreta råd som kan vara värt att tänka på.

- Ha tålamod och tro på det du gör. (Detta fiske kan vara tidskrävande)
- Fiska i rätt vatten. (Stora gäddor finns inte överallt)
- Strunta i antalet fiskar, fokusera istället på storleken.
- Fokusering. (Håll koll på dina spön)
- Planering. (Se till att vara välförberedd innan fiskturen)
- Kartlägg dina vatten. (Ju mer du kan om ditt vatten desto större är chansen att lyckas)
- Var flexibel i ditt fiskande. (Var inte rädd att prova nya vägar då det går trögt)
- Variera ditt fiskedjup. (Sök upp det rätta fiskedjupet för dagen)
- Testa både djupt och grunt. (Finner man inte fisken djupt provar man grunt och vise versa)
- Se till att Variera dina beten och tackel. (Gäller storlek, utseende, rörelseförmåga och dofter)
- Drilla fisken försiktigt. (Lita på din utrustning och ta det lugnt så brukar det sluta väl)
- Var observant. (Registrera allt som händer och försök ta lärdom av dina fiskepass)
- Uppträd försiktigt. (Undvik att röra dig i onödan på isen, springa eller borra)
- Dokumentera. (Dokumentera dina fiskepass så lär du dig mer i förlängningen)
- Reflektera och utvärdera. (Utifrån dokumentationen kan man hitta trender och mönster)
- Rätt klädsel, matsäck och en skön stol. (Saker som gör fiskdagen extra angenäm)
- Håll ordning på din utrustning. (Se till att ha din utrustning i topptrim)
- Fiskekompisar (Viktigt att ha någon att dela sitt intresse med och bolla idéer.

1 kommentar:

  1. Tack för ett intressant och bra inlägg. De som lyckas bäst i jakten på storgäddan är de som vågar testa nya saker. Både djup och beten. Har själv börjat skriva på:
    andersmatti.blogspot.com/

    SvaraRadera