söndag 24 november 2013

Veckans bloggkoll – Tema isfiske

Här i Norrbotten har vi mer eller mindre haft vinter sedan första veckan i november men nu har minusgraderna sakta men säkert även smugit sig söderut i landet vilket får till följd att fler och fler fiskare söker sig ut på nyisen. Tänkte idag ge lite lästips och rapporter om vad som händer ute i landet.

På tal om isfiske och de så kallade vipporna man använder till ismete. Det är ju populärt att göra egna varianter vilket inte heller är så konstigt då man ute i butikerna fortfarande bara hittar de klassiska små angeldonsvipporna. Har skrivit detta förr, men visst är det märkligt att det inte kommer ut fler modeller av dessa på marknaden? Som sagt många gör dessa själv vilket även jag provat på. En som är riktigt duktig på att tillverka olika typer av vippor, ja även annat är Stefan Jarl. Besök gärna hans blogg The Specimen Hunter och kika på hans alster och få lite inspiration.

Ni som gillar ismete och hänger på Facebook, gå gärna med i gruppen Alla vi som gillar ismete.

………………………………………………………………………………………………………………

Henrik Rånman skriver i veckan på hans blogg Allt vad fiske heter om han och hans kompisars erfarenheter gällande ismetetafsar med bara en trekrok. Själv har jag fiskat med både en och tvåkroks tackel och sett vilka fördelar respektive nackdelar det kan vara. Däremot har jag inte använt mig av så stora trekrokar som Henrik förespråkar. En stor nackdel tycker jag har varit att gäddorna då och då  lyckas stjäla/pillra lös betesfisken vid hugget. Med en större trekrok borde rimligtvis betesfisken sitta fast bättre. Att sedan sätta en gummibit på kroken efter man satt fast betesfisken gör att betet sitter ännu bättre. Helt klart ett Läsvärt inlägg för alla som gillar ismete.

………………………………………………………………………………………………………………

Kul att fler upptäcker laken som sportfisk. I mina ögon är lakfiske bland det tuffaste man kan ge sig in på. Kyla, mörker och en många gånger lynnig fisk gör att tålamodet ställs till sin spets. Så här års innan leken är lakarna ofta utspridda med undantag i exempelvis åarna där de kan samlas i god tid i väntan på leken. En som lyckas riktigt bra med sitt lakfiske hittills är Markus Teilus. Han har under de senaste veckorna lyckas pimpla upp två lakar över 3 kilo! Att han just lyckats göra detta själv på egen hand då han utforskat nya potentiella lakvatten tycker jag är värt att lyfta fram.

Här en bild där Markus visar upp sin senaste lake. Läs mer på hans trevliga och välskrivna blogg Teilus Fishing.

……………………………………………………………………………………………………………….

Såg här om dagen att någon även i år har nominerat Fiskelycka i Norr till tävlingen Årets sportfiskeblogg. Jag kan inte annat än tacka Roger Karlsson för hans fina ord om bloggen. Läs hela nomineringen HÄR.

När vi ändå är inne på bloggar kan jag nämna att en av mina absoluta favoritbloggar har gått i graven. Bloggen som går eller skall man kanske säga gick under namnet Esox Hunter är en predatorblogg som Dennis Berglund drivit sedan 2009. Dennis skriver något i stil med att han tycker att bloggen har spelat ut sin roll och att det idag finns en uppsjö av liknande bloggar. Själv är jag inte benägen att hålla med utan tycker istället att det finns väldigt få om ens någon blogg  som gett mig lika mycket intressant läsning som vad Esox Hunter gjort.

……………………………………………………………………………………………………………….

Avslutningsvis ett lästips. Nya numret av Magazine Fish Eco No 5, finns nu ute där man som vanligt hittar en del intressant att läsa om. Nästa vecka jobbar jag mycket så osäkert om man hinner ut på isarna, gör jag det så är det inte omöjligt att man provar på lite lakfiske. I så fall blir det första försöket denna säsong, det var ju förra året denna tid jag fick uppleva detta magiska ögonblick.

tisdag 19 november 2013

Ismete efter gädda

Meningen var att jag under förra veckan skulle göra några ismetepass riktat efter gädda. Jag kom så pass långt som att pimpla upp ett 40 tal mörtar innan en rejäl förkylning kom i vägen. Men betesfisken har förvarats i en balja och de senaste dagarna har dessa kommit till användning.

Bägge fiskepassen ägde rum i samma vatten, en sjö där jag genom åren ismetat en del. De flesta gångerna har dock skett under vinter och vår, så fisket på de första isarna har jag inte så stor erfarenhet av här. Taktiken blev att fiska på lite djupare vatten än annars och  sprida ut spöna över en större yta. Betesfiskarna placerade jag på olika nivåer i vattnet, allt från just ovan botten till ca 2 m under isen.

Under det första passet var det bra fart på fisket med flera huggperioder. Däremot var gäddorna oftast rätt försiktiga i huggen och några gånger hann de spotta ut betet innan jag kom fram till hålet. Nästan alla av de 8 gäddor som kom upp under dagen högg nära botten på 7-8 meters djup. Dessa gäddor var alla riktigt små, ja vikterna var bedrövliga rent ut sagt. Endast ett hugg kom på spöna jag fiskade med pelagiskt och den fisken var bra mycket större än de andra smågäddorna.

7010 g - 101 cm

Vacker gädda som fick inviga min nya gäddmatta. Den vägde 7010 gram och var 101 centimeter lång.

Andra fiskepasset påminde till viss del om det första men skillnaden var att fisket var klart segare. Blev bara fyra hugg under de 3,5 timmar som jag var ute. Tre av huggen kom på de spön jag fiskade med nära botten och de var om inte ännu mindre än gäddorna jag fick dagen innan. Även denna gång blev det ett hugg över djupare vatten där jag placerade ut en mört ca 2-3 meter under isen. Faktiskt det enda riktiga hugget där bjällran plingar till samtidigt som vippan flyger i luften. Den här fisken är en riktig kämpe men när jag ser den komma in i hålet så inser jag att den inte var speciellt stor. Dock en vacker skapelse som jag snabbväger till ca 5,8 kilo.

Nu verkar det bli kallt några dagar vilket är bra då isarna är nog så tunna på flera håll. Hoppas bara att ingen snö kommer närmsta tiden, i så fall kan det bli nått fler gäddfiskepass närmsta tiden.

söndag 17 november 2013

Svar på läsarfrågor och lite annat

Med jämna mellanrum dyker det upp frågor från er läsare på min mejl, något som jag bara tycker är kul. Många av frågorna kommer från yngre personer men ibland hör också mer erfarna sportfiskare av sig. Det känns roligt för min ambition är just att bloggen skall vända sig till sportfiskare i alla åldrar, både nybörjare och till de mer erfarna. Allt som oftast brukar jag kunna ge något form av svar men ibland kanske inte svaret är det väntade. Tänkte här delge några av frågorna samt hur jag svarat.

Tips på bra storfiskevatten för gädda, gös, lake och abborre.

En vanlig fråga är tips på bra fiskevatten, ofta är det vatten med stora gäddor, någon gång har det handlat om abborre, lake och även gös. Vanligtvis aktar jag mig för att ge ut namn på bra fiskevatten. En anledning till detta är att jag tycker att man som fiskare måste anstränga sig själv lite. Att hitta bra fiskevatten tar oftast mycket tid men samtidigt lär man sig själv oerhört mycket av detta, sedan när man väl lyckas så är glädjen desto större än om man istället hade fått allt serverat på ett silverfat.

Just vetskapen om hur tidskrävande det kan vara gör att jag själv ibland kan känna mig obekväm då jag fiskar på en plats där jag vet att någon annan brukar fiska mycket. Kanske detta är en av anledningarna till att jag gärna söker mig till vatten där jag tror att få eller ingen fiskar. Av respekt till andra som fiskar mycket på ett ställe är således ytterligare en anledning till att jag ofta väljer att inte ge ut information. När det gäller mina egna vatten så är det lite olika, en del håller jag hemliga medan jag pratar mer öppet om andra.

Istället för att ge direkt information brukar jag ge hjälp på traven, det kan vara vilka typer av vatten som brukar kunna ge stor fisk, vilka områden som är bättre än andra. Exempel kan vara att Kalixälv, Luleälv samt Råneälv alla hyser riktigt fina gäddor eller att fjärdarna norr om Luleå känns betydligt hetare än de söder om. Med detta får man ett större område att leta på där man vet att potentialen på stora gäddor finns. En genväg visst, men samtidigt krävs det en hel del jobb för att lyckas även i ett på pappret bra fiskevatten.

På tal om heta storfiskvatten i Norrbotten så finns dessa inlägg att läsa: Var finns de största gäddorna i Norrbotten samt Lakfiskeguide Norrbotten. 

När det gäller bra abborrvatten så tror jag det finns väldigt mycket att upptäcka, inte minst en bit in i landet från kusten sett. Skärgårdsabborrarna längst Norrbottenskusten håller förvisso ofta en bra medelvikt men når sällan upp i några drömvikter. Jag tror man istället skall leta i sjöar (behöver inte vara speciellt stora) där det finns mycket småfisk som löja, mört eller liknande. Andra intressanta vatten kan vara där det finns få abborrar i, där det råder lite konkurrens om födan. Just sådana typer av vatten är alltid mer eller mindre intressanta oberoende vilket fiskart det gäller.

Då var det gösen kvar. I dagsläget har jag fiskat gös i minst sju olika vatten i Norrbotten. Det jag har märkt är att inget vatten är riktigt likt det andra. En sak som dock alla har gemensamt är att bestånden är på väg uppåt igen vilket givetvis är glädjande. I några vatten verkar bestånden av mycket smågös innebära att tillväxten går långsamt vilket resulterat i mycket men smått. I några andra vatten är medelvikten bättre men däremot verkar de riktigt stora gösarna vara väldigt få. Men det tycks faktiskt ändå komma fram enstaka stora gösar i alla Norrbottensvatten vilket visar att man som fiskare aldrig ska ge upp. Endast i ett av de gösvatten jag fiskat i tycks en bra balans råda när det gäller storleksfördelningen på fisken. Fisken håller här oftast en bra kondition vilket visar på att den växer rätt snabbt. Att det också tas stora gösar här med jämna mellanrum är ytterligare ett bevis på saken. Men vi skall komma ihåg att gösen lever på dess gräns här uppe i Norrbotten. Några kalla somrar innebär att gösynglen riskerar att dö. Så helt enkelt kommer vi aldrig (om inte klimatet ändrar sig drastiskt) få lika fina gösvatten som i södra Sverige. Men istället för att jämföra oss med söder tycker jag vi skall uppskatta att det finns gös här uppe och att bestånden tycks växa för närvarande i flera av våra vatten. Storgösarna finns ju också fast de är få till antalet. Något som istället gör utmaningen större liksom glädjen när man väl lyckas ta någon riktigt stor fisk.

Här en fråga som jag fick av en yngre kille förra året. “Jag och min kompis har flera gånger testat fiskat gös i ett vatten i Norrbotten där vi hört att det skall finnas gös i men inte fått något. Vad gör vi för fel?”

En rätt omfattande fråga att svara på då jag inte vet hur ni fiskar men rent generellt oavsett art så är kännedom av det aktuella vattnet väldigt viktigt. Vertikalfiske med jigg nära botten är en metod som både är rolig och effektiv. Utrustningen är viktig vilket jag skall dra snabbt. Ett så kallat vertikalspö med rulle är helt klart att föredra men det går även att fiska med spinnutrustning. Tunn flätlina 0,10-0,12 mm är att föredra. Jiggkrokar på 20-35 g samt några olika jiggar från ca 10-20 cm. Finn-s och Shaker är två bra vertikaljiggar som jag rekommenderar. Ett vanligt ekolod är nästan mer eller mindre en förutsättning till detta fiske. Gösen är med lite vana rätt lätt att känna till då de ofta står och trycker strax ovan botten som små “bananer” på skärmen. De står många gånger tillsammans i små grupper. Hittar man dessa ansamlingar är det smart att kasta ut en markör så man hittar tillbaka till de heta fläckarna. En elmotor är helt klart en fördel att använda till detta fiskesätt.

Oavsett om det är sjö eller älv så är bottenstrukturen och inte minst djupförhållandena viktigt att känna till. Vilka djup finner man fisken på är alltid en central fråga. Gällande gösen så är nyckeln ofta att hitta vilka djup den står på Med undantag för leken då den kan stå väldigt grunt hittar man den relativt djupt från ca 5 m ner till 10-15 meter ibland. Oftast tycker jag att gösen går något grundare (5-8 m) tidigt på försommaren strax efter leken samt under senhösten. Kanske detta hänger i hop med vattentemperaturen. Mitt i sommaren har jag sett i några vatten att gösarna vill stå djupare (8-12 m). Det verkar även som att ljusförhållandena spelar in, soliga dagar går gösarna djupare medan mulna dagar samt mot kvällen går det grundare. Så leta gösen från 5 till 10 meter, oftast tycker jag att 7-8 m är intressantaste djupet. En annan reflektion jag gjort är att medelvikten verkar vara bättre då man fiskare lite grundare. Sedan att fiska djupare än 9 meter innebär ofta en risk att simblåsan på gösarna trycks upp genom munnen vilket inte är bra om man skall släppa tillbaka fiskarna. Fiska därför inte för djupt och drilla gösarna försiktigt och slit inte upp dom genom vattenmassorna.

Slutligen några ord om fisketekniken. Fiska gösen långsammare än andra fiskar är en grundregel som man oftast skall hålla sig till. Börja vid botten för att sakta fiska sig uppåt en bit (ca 0,5 m). Håll sedan jiggen still några sekunder. Just i detta skede kommer oftast huggen. Prova även att dunka jiggen i botten för att sedan hålla den still just vid botten.

Man kan även trolla gös med bra resultat. Viktigt är då att fiska långsammare än man brukar. En del gösfiskare säger att den bästa farten får man om man ror sakta framåt, stannar upp ibland och ror i sicksack. Viktigt också att hitta en vobbler med rätt gång som även går på rätt djup. Sedan kan även gösarna vara riktigt kinkiga gällande färger. Så gösen är inte den lättaste sportfisken är lura men helt klart en rolig sportfisk som kräver en del av den som fiskar.

Jag har märkt att fler och fler har börjat intressera sig för gösfisket här uppe. Jag tror att många helt enkelt inte vetat att det finns flertalet gösvatten. Detta kanske inte är så konstigt då bestånden i flera av våra vatten i princip varit utdöda för att helt plötsligt återuppstå. Sedan har ju utvecklingen gått rejält framåt utrustningsmässigt och inte minst med vertikalfiskets intåg i sportfiskevärlden.

Under de senaste 3 åren är gösen den fisk jag utan tvekan har lagt mest energi på. Kanske inte i antalet pass räknat men definitivt i tankarna. Jag har läst  en del böcker och artiklar samt försökt få en bild av hur gösarna lever här uppe i Norrbotten. Vid sidan om detta har jag fiskat en del i flera olika gösvatten. Framför allt när det gäller vertikalfisket har jag experimenterat mycket vilket gett en del intressanta iakttagelser. Bilden jag fått är rätt fascinerande på många sätt och vis. Tanken är att jag kommer skriva två artiklar i ämnet under nästa år. Dels en grundläggande artikel om bottennära vertikalfiske samt en som handlar om vertikalfiske med 2 spön samtidigt och vad jag upptäckt under dessa pass.

……………………………………………………………………………………………………………………

Krister skrev nyligen ett inlägg på våran klubbsida TNP om någon i vår lilla klubb kommer ta någon finare fisk från isen. Sedan mitt intåg i klubben 2010 är jag den som haft bäst tumme med de stora fiskarna. 2010 blev det en gädda (12100 g) som bästa fisk, 2011 ytterligare en fin gädda (11200 g) och så förra året laken (4120 g). I år ligger för närvarande min gädda (116 cm och 9600 g) i topp och risken är väl att det förblir så.

Så skall man se till senaste årens isfisken så ligger jag väl bäst till. Att jag lyckas bäst av oss är kanske inte så konstigt då jag är den i klubben som isfiskat klart mest. Rickard och Henrik har de senaste åren legat totallågt med vinterfisket medans Krister och Ari fiskat en del vissa år eller så något år då de överhuvudtaget inte har luftat grejorna alls. Lite synd för dessa bägge herrar kan definitivt ta stora fiskar även från isen. Ari har ju tidigare år lurat upp många riktigt fina abborrar och Krister har även han fått fina abborrar liksom gädda över 12 kilo.

Frågan är då hur det blir denna säsong? Själv hoppas jag fiska lite mer lake än jag gjort senaste åren. En annan sak som jag trånar efter är en fin ismetad abborre. Detta är något jag saknar men har faktiskt bara ismetat abborre två gånger tidigare. Riktigt illa faktiskt, hoppas det blir ändring på detta framöver. Gäddfisket kommer jag inte prioritera lika högt i vinter/vår men lär väl ändå bli en del pass. Tanken var även att rikta några pass på gös nu på första isarna men som så många gånger förr kom snön i samma veva som isen lade sig vilket förstörde en del av mina planer. När det gäller övriga i klubben kan jag bara hoppas att de hittar ut på isarna och ingen skulle vara gladare än mig om någon av dessa herrar tar säsongens bästa fisk från isen…

söndag 10 november 2013

Ett par iskalla fiskepass

I det senaste inlägget skrev jag att det knappast skulle bli något mer fiske i öppet vatten det här året. Nu blev det inte riktigt så då jag förra helgen följde med Krister ut i hans båt. Vi visste att vattnet skulle vara rejält kallt men vi blev ändå förvånade då ekolodet visade – 0 grader. Fisket gick också segt och efter bara en snipa på ett par timmar så beslutade vi oss för att byta vatten.

Nu var det varmare i vattnet, men att kalla det varmt är nog att ta i men det låg nu i alla fall på plussidan, + 0 grader. Vi hittade rejäla stim av småfisk vilket kändes positivt. En stund senare kommer första gäddan som följs av några till där en sticker ut och väger om jag minns rätt 7260 gram. Det var Krister som tog den på en jigg av medelstor modell.

……………………………………………………………………………………………………………….

Idag har jag dammat av ismetegrejorna och det största målet var att försöka ta en gös från isen. Placerade ut fyra spön tacklade med död siklöja på två spots som gett flera skapliga gösar under sommar/hösten. Jag hade även ute två extraspön laddade med rejäla mörtar. Tyvärr hade jag bara tillgång till död betesfisk men det har ju fungerat tidigare, frågan var hur det skulle gå idag…

De yttre förutsättningarna kunde ha varit bättre. kvällsprognosen från igår lovade 1-2 plusgrader, svag sydlig vind och tidvis lätt regn. Verkligheten var stygg och gav mig – 8 grader och en bitande nordvind plus underkylt regn varvat med snö. Hade jag vetat detta hade jag inte fiskat, men förmodade att det skulle bli mildare under dagen men när jag åkte hem efter fisket visade termometern i bilen fortfarande på – 8 grader.

Fisket var det lika illa med endast en fångad fisk, en snipa på säkert 3 hekto. Tyvärr har vi redan snö på isen vilket försämrar jaktljuset under isen med några hundra procent vilket givetvis påverkar fisket. Isen var dock tjockare än jag räknat med. Däremot varierade tjockleken en hel del, från ca 8-20 cm.

Nu får man gräva ner sig och sedan komma igen. Vinterfiske är inte särskilt glamoröst utan ett fiske med mycket slit, kyla och ofta magert resultat. Likafullt är vintern en tid då jag har lyckas få upp flera stora fiskar under så med det i bakhuvudet går det lättare att bege sig ut på jakt. Återstår dock att se när jag är redo för nästa tur…