tisdag 30 september 2014

Fiska gös, fiska med förnuftet

Att intresset för gösfisket ökar i Norrbotten märks tydligt. Själv har jag märkt detta på flera plan. Dels att jag får mer och mer frågor av personer som är sugna på att börja fiska gös. Sedan ute vid fiskevattnen ser man allt fler båtar. Markus som jobbar på Mieko Fishing märker också hur intresset för gösen ökat senaste året. Själv tycker jag det är roligt att fler upptäckt denna intressanta och roliga sportfisk. Som matfisk går den inte heller av för hackor, i mina ögon är den en av de allra godaste fiskar man kan äta.

Men här finns en del att tänka på. Att ta upp några gösar då och då tycker jag man gott och väl kan göra. Att ta tillvara på den fisk man själv fångat är allt som oftast bättre än att köpa den i butik. Gösen är en rätt ovanlig fisk här uppe och där de väl finns ser bestånden väldigt olika ut. Så därför är det inte helt lätt för den oinvigde gösfiskaren att veta hur man bör tänka och handla. I några gösvatten (sjöar) har vi rätt gott om gös men storleken är inte något att hurra för direkt. Där är varje större fisk oerhört viktig och dessa bör alltid släppas tillbaka. Vad är en stor fisk då? Detta är väldigt olika beroende på vilket vatten. I de flesta sjöar här uppe (inte alla) så kan jag tycka att man skall släppa tillbaka de gösar som väger från 1 kilo och uppåt. Fiskar man mycket i ett vatten ser man rätt snabbt hur storleksfördelningen ser ut. Säg att fiskar på över 1 kilo är rätt sällsynta så är det rätt givet att dom skall man vara rädd om. Är det i samma vatten väldigt gott om gösar runt 4-8 hekto och de är magra så är det en god ide att ta just dessa som matfiskar. Att då fiska rätt hårt kan faktiskt rent av vara bra för beståndet på sikt. Detta så kallade ”fönster uttag” är ofta en bra lösning som blir allt vanligare idag. Ser jag till de gösvatten som jag känner till i Norrbotten så ser det väldigt olika ut. I nått vatten skulle jag aldrig ens tänka tanken att döda en gös. Anledningen är att de helt enkelt är för få. Medan i några andra så kan jag tänka mig att ta någon enstaka matfisk. Sedan har jag nått vatten där de finns så gott om gös där jag inte alls behöver ha dåligt samvete för att ta de matfiskar jag behöver.

I några rinnande vattendrag finns det också gös i Norrbotten och här blir fisket genast mycket känsligare. Dels så är ytan betydligt mindre samt att dessa vatten verkar ha ett relativt glest bestånd. Ett glesare bestånd gör ofta att medelvikten blir bättre men här blir varje fisk ännu mer värdefull än i en sjö. Hittar man en göshåla och fiskar hårt så är risken stor att fisket snabbt försämras. Tar man dessutom upp varenda gös man får så kan det bli än större konsekvenser.

Gösen lever här i Norrbotten på gränsen vad den tål. Detta har synts tydligt genom åren då bestånden går upp och ner. Dessutom är gösen en känslig fisk som kräver rätt behandling om man tänker sätta tillbaka den. Ibland står gösen väldigt djupt men själv brukar jag inte vilja fiska djupare än 8-9 meter, sällan djupare och undvik att fiska djupare än 10 meter. Gör man det så är risken väldigt stor att simblåsan sticker ut genom munnen. Ett knep att förhindra detta är att ta fisken lugnt och sansat och inte hala upp den för snabbt. Jag har märkt att det är väldigt olika hur känsliga gösarna är. Ibland går det bra att fiska ned till 10 meters djup medan andra gånger så blir det problem redan vid 8,5 meter. Fiskar man pelagiskt, alltså mitt i vattnet som när man trollar eller pelagiskt vertikalfiske blir inte detta samma problem.

Tänk även på att gösen leker sent här uppe. Normalt runt midsommar, i år på grund av kylan första veckan i juli. Själv skulle jag ha mycket svårt för att ta upp gösar som inte hunnit leka och i några vatten väljer jag inte att alls börja fiska gös förrän de lekt klart. Som sagt jag tycker det är kul att fler och fler intresserar sig för gösen som sportfisk men se till att fiska med förnuftet så ökar chansen att vi även i framtiden får ett bra gösfiske.

måndag 29 september 2014

Stora gösar från Norrbotten 2014

Tanken från min sida var att fiska mycket gös i år men som vanligt blev det inte riktigt vad man planerat. Orsakerna var flera, dels så hade jag min båtmotor på reparation som drog ut på tiden. Sommaren kom väldigt sent och sen när den väl kom så blev det olidligt varmt under flera veckor. Orken fanns då inte från min sida att fiska, något jag nu i efterhand kan ångra lite.

Men en del fiskepass har det ändå blivit. Ett mindre gäng vertikalpass samt några få trollingpass. Största gösen, en fisk på dryga 3 kilo tog jag på trolling. En bra gös på dessa breddgrader men just i detta vattnen är den inte speciellt markvärdig. Däremot hade jag med mig en kompis till ett annat vatten där gösar över 3 kilo är rätt så sällsynta. Det hela slutade med att Andreas tog en gös på 3,2 kilo. Några fler gösar från 3 kilo och uppåt har jag inte fått skåda i sommar men de finns andra som gjort det.

Toppfiskarna från Norrbotten i år är vad jag vet tre stycken som alla mätte 83 centimeter. Riktigt fina gösar mellan 5-6 kilo som togs på trolling av tre olika fångstmän. Sett till de senaste åren har de största gösarna kommit just på trolling (undantaget ett par spinnfångade). Frågan är bara när den där stora vertikalfångade gösen skall komma? Själv tror jag den kommer förr eller senare. Jag vet att de finns dom som lagt ner rätt mycket tid på att vertikala gös både bottennära och pelagiskt men det tycks vara svårare än man vill tror. Att plocka en storgös här uppe är således inte det lättaste men det går vilket vi ser prov på varje år.

5750 g - 83 cm

Årets största 5750 g – 83 cm togs av S-O Larsson. Ingen skräll direkt att den togs på en Mieko wobbler, en Basas 160SU Firetigre. Läs mer här på MIEKO BLOGGEN.

5730g - 83 cm

Markus Teilus visade prov på tålamod och skicklighet. Belöningen kom i form av denna  vackra gös. 5730 g – 83 cm.

5180g - 83 cm

5180 g – 83 cm. Marcus Öqvists storgös hade inte riktigt samma former som dom två andra men väl samma längd. Läs mer på MIEKO BLOGGEN.

Stort Grattis till dessa fina gösar som dessutom innebar nytt PB för alla tre!

Här nedan har jag sammanställt en lista på de största gösarna jag känner till som är tagna i Norrbotten på sportfiske.

Krister Wallmark 7900 g – 90 cm (Spinn 2009)

Tobias Lindwall 7680 g – 83 cm (Trolling 2010)

Björn Larsson 6980 g – 90 cm (Spinn 2010)

Krister Wallmark 6940 g – 90 cm (Trolling 2012)

Mats Nilsson 6900 g – 86 cm (Trolling 2011)

Mats Nilsson 6800 g – 85 cm (Trolling 2011)

Krister Wallmark 6500 g (Trolling 2011)

Emil Deak 6390 g (Trolling 2011)

Mårten Sandkvist 6140 g (Trolling 2012)

Intresset för gösfiske har ökat i Norrbotten vilket bara är roligt. Med ökat fisketryck blir det allt viktigare hur man fiskar och då är kunskap ett ledord. I morgon kommer ett inlägg som handlar om mitt sätt att resonera och handla när det gäller gös.

torsdag 18 september 2014

Dyningarna efter Söröya samt lite tankar kring höstfisket efter gädda

Veckan uppe i Söröya visslade snabbt förbi. Tyvärr så hade vi lite oflyt med väder och annat men trots detta var det en trevlig resa som gav en del nya erfarenheter och upplevelser. Jag har skrivit ett mer utförligt inlägg kring vår tid där borta som kommer dyka upp på Mieko Fiskeblogg rätt snart.

På hemmaplan har jag ägnat mig åt att fixa i ordning gäddfiskeprylarna som stått och samlat damm sedan en tid tillbaka. Senaste gäddpasset var nog i slutet av juni om jag minns rätt. Så skall bli kul med mera gäddfiske nu en tid framåt.

I måndags var jag ute och testade gäddorna. Det blev trolling samt lite spinnfiske. Jag hade gärna sett att det var lite kallare i vattnet. Senaste veckorna har vattentemperaturerna faktiskt stigit någon grad, jag hade gärna velat ha rakt motsatta förhållanden. Men tyvärr får man inte välja. Fisket var ingen höjdare. Totalt blev det 6 gäddor upp till 5-6 kilo. Förhoppningsvis kommer det både fler och större framöver.

På tal om vattentemperaturer och gädda. Nu var det 14-15 grader i vattnet där jag fiskade. Jag tog mig en titt i min fiskedagbok över de större gäddorna jag tagit denna tid på året. Är förvisso inte så väldigt många då jag av någon anledning fiskat rätt lite på hösten. Men jag har haft få om inget riktigt bra fiske då temperaturen varit över 14 grader. Däremot från 14 grader och nedåt har det gått bättre. Kanske en magiskt gräns de där 14 graderna som enligt många skall vara gäddornas optimala trivseltemperatur. En snabb och hastig avkylning kan däremot få en negativ inverkan innan gäddorna hunnit acklimatisera sig. Men väl där brukar den intressantaste tiden börja. När vattentemperaturen börjar kliva nedåt, säg från 10 grader nedåt då ringer en väckarklocka för de större gäddorna att börja äta. På senhösten tas det i mängd sett kanske lite färre gäddor per fiskepass men det är slående att se hur medelvikten och toppvikterna istället stiger. Detta är ju ingen nyhet för de som redan fiskar mycket gädda denna tid på året men för de som inte vet eller har provat så är senhösten en tid man inte bör missa.

Själv hoppas jag kunna fiska ett eller ett par pass i veckan nu fram till slutet av oktober. Mestadels kommer det handla om gäddfiske men kan mycket väl bli lite annat fiske också. Metoderna kommer främst handla om trolling och vertikalfiske, kanske lite spinn också. Jag vill i första hand kolla upp lite nya vatten och gärna pricka in nån dag med riktigt bra fiske. Under förra hösten blev det inte så många gäddpass men trots detta blev utdelningen rätt bra om man ser till gäddor kring 8 kilo plus Krister 10+. I år skulle jag gärna byta bort alla 7-9 kilos gäddor mot en riktigt stor. Men man måste samtidigt vara realistisk och inse att dessa fiskar inte växer på träd. Men inget är omöjligt och det viktigaste är inte att förglömma hårt jobb och med det menar jag många fisketimmar, nötande och tålamod. Har man detta så brukar utdelningen förr eller senare komma…

onsdag 3 september 2014

Nu drar jag till Söröya igen!

För drygt ett år sedan fick jag för första gången i livet uppleva hur det kändes att drilla en hälleflundra. Platsen var ön Söröya uppe i nord Norge. Man hade ju hört och sett en del men det är något helt annat då man väl står där själv med spöet i handen och känner dess enorma styrka. En upplevelse för livet som jag tycker alla riktiga sportfiskare någon gång skall få uppleva.

Nu styr jag kosan till samma underbara ställe ännu en gång. Tillsammans med Markus Teilus och Björn Larsson skall jag tillbringa en vecka där. Siktet är i första hand inställd på hälleflundra men vi kommer förmodligen även fiska lite annat också. Tanken är även att testa fjällfisket i några av de sjöar som finns på ön.

Vi kommer bo på Söröya gjestestue en av Miekos fiskecamper som drivs av Einar och Ilona. Två mycket trevliga och hjälpsamma människor som verkligen kan ön utan och innan. Ett kvitto på detta plus att fisket håller högsta klass är många av campens återkommande gäster.

Rapporterna säger att det tagits många och även stora hälleflundror under de senaste veckorna. Nu får vi bara hoppas att vädrets makter är med oss och ger de bästa möjligheterna. Då skall vi förhoppningsvis få bända upp nått riktigt stort…

Här kan man läsa mer om fjolårets resa. Ett fiskeäventyr som bestod av många härliga ögonblick samt minnen för livet.

Söröya (Del 1)

Söröya (Del 2)

Söröya (Del 3)

Här nedan några bilder från Söröya 2013…

hälledrill

Med på resan hade vi en galen kajakfiskare, Joel Abrahamsson som lyckades landa några riktigt fina hälleflundror från sin kajak.

En film från detta kajakfiske finns på You Tube. Filmen går under namnet “Den galne och havet”.

I dagarna har Joel lyckas med en enorm bedrift då han tagit en håkäring på över 500 kilo från sin kajak. Ett världsrekord med råge vilket kan vara en skön belöning efter en dryg timmes kamp. Stort grattis till fångsten!

hällelycka (k)

Under andra dagen tog jag min hittills största “hälle”, en fisk på ca 130 centimeter och 30 kilo.

söröya-häleflundra (k)

Hällekungen själv S-O Larsson visade redan första dagen hur man fiskar hälleflundra!

söröya gjestestue (k)

Vacker vy över området. Söröya har en natur som är otroligt vacker.

måndag 1 september 2014

Fin gös på vertikal

Här kommer en släpande rapport. Var ute en förmiddag med Andreas och fiskade gös. Vi vertikalfiskade i ett vatten där det finns rätt gott om gös men svårare att ta de större fiskarna. Det går många gösar på en tvåkilos och en trekilos är här en mycket fin fisk.

Vi började med att kolla runt en del men var svårt att hitta områden med gösbågar vid botten. Hittade ett intressant ställe och efter bara några minuter tar jag en fin gös på strax under 2 kilo. Något mer blir det inte. Vi åker vidare och testar andra platser men det går fortfarande riktigt segt. Men på sista anhalten lossnar fisket. Där hittar jag även jiggen för dagen, en Skippy fish i blått som gösarna hugger mycket distinkt på. Under en kortare period hugger det stup i ett och vi förundras över hur fisket kan vara. Andreas byter jigg emellanåt då han har svårt att hitta rätt. Men dessa funderingar avbryts snabbt när dagens hugg kommer. Jag ser på spöet att det förmodligen rör sig om en bättre gös och visst är det så!

3180 g - 69 cm

Dagens fisk blev denna vackra gös. 3200 gram fördelat på 69 centimeter. Dessutom en ovanligt välkonditionerad gös för att vara i detta vatten. Betet, en Finn-S 17,5 cm i färgen rosa/vitt.

Förutom Andreas fina gös blev det några skapliga mellan 1-2 kilo. Resterande fiskar vägde som vanligt från ett par hekto upp till kilot. Några av de mellanstora gösarna (6-8 hg) fick följa med hem. Vi rökte dessa och ännu en gång kunde man konstatera hur god matfisk gösen verkligen är.